Att inte skriva på facebook hjälper inte barnen på Haiti!

Måste bara påpeka en sak.. tanken är väl sådär jättefin givetvis.. men va fan.. kom igen..

På facebook ser man lite här och var att man ska skriva en statusuppdatering om att man ska låta bli att skriva något på fem minuter (eller hur det var), för att hedra offren i Haiti.. som alla kanske förstår så är det inte till någon som helst hjälp för de drabbade.

Vill man göra nåt så messa in lite pengar till dem istället via någon hjälporganisation.

Trots den fina tanken känns det nästan lite hånande, vi låter bli att skriva på facebook i fem minuter, så har vi gott samvete, eller vad?

Nej, tänk inte ens att, "ja men vadå, det är väl tanken som räknas och att man kanske får fler att tänka på dem".. well... jaha?



Stark kvinna i snyggt skal

Här är en fantastiskt stark person i mitt tycke, som bjuder in till sitt liv och sin kamp, som vägrar nedslås, jag känner stor vördnad inför henne och hennes kamp.

Ibland kan man inte själv förstå hur mycket en person ska behöva kämpa, kanske har allt en mening, jag vet inte.

Men känner ni någonsin att ni är lite trötta på hur ni har det, så läs lite om hennes kamp, den peppar nog de flesta på ett eller annat sätt.

vimmelmamman


bild lånad från alltforforaldrar.se


självömkan är inte hett

Ibland vill jag kanske inte erkänna att även jag bara är en människa, precis som alla andra.. för lite ont i armen har jag nog efter vaccineringen.. det gör ont att höja armen, lite orkeslös arm liksom.

Det känns faktiskt bra att ibland känna sig lite ynklig när man krypit upp i soffan med laptopen i knät, det är ju inte direkt några andra tillfällen man har den möjligheten. Dessutom är det inte så klädsamt på någon. Förlåt, men det kan faktiskt vara lite jobbigt med självömkande människor, därför sitter jag och tycker lite synd om mig själv i smyg. Men med ett glas vin som jag lovade mig själv.

Peace!

Karma eller nåt?!

Positivt tänkande drar till sig positivitet.. är man glad så utstrålar man glädje till andra.. så borde alla försöka se på saken, galet många är allt för bittra, ute på stan stöter man på bitterhet precis överallt. Eller var man än kikar, bloggar, bussen, tidningen.. you name it. Jag har lite svårt att förstå varför man aktivt väljer att vara den personen när det faktiskt är mycket trevligare att försöka leva lite mer positivt, visst, om någon skulle känna sig träffad av att läsa detta och bli smått irriterad.. japp, då kanske man ska rannsaka sig själv.
Givetvis kan man drabbas av något trauma, men det hoppas jag vem som helst skulle förstå att det inte är riktigt det jag försöker förklara.
Testa själva om det skulle göra någon skillnad, jag kan själv vara lite bitter ibland, men hm.. inte på det sättet. Jag är en glad person i grund och botten, hälsar på busschauffören, är allmänt trevlig mot andra människor.
Sen kan man givetvis inte undgå att träffa riktiga puckon, men istället för att bli otrevlig är det roligare att vara ännu trevligare, det svider mer i de bittra små människornas ögon.

Vi borde avskaffa bitterheten, eller är det så att den gör sig mer hörd nu under vintern bara och kommer tonas ner till våren?



mitt lilla liv och jag..

Jag har ett barn, vilket gör mig till en person med ett liv som skiljer sig avsevärt från personer utan barn. Javisst tänker vem som helst, det är väl inget konstigt med det, men samtidigt så är det svårt att sätta sin in i själva situationen, inte att jag inte vill ha barn, men omgivningen kan se annorlunda på det, jag tror att mycket är av tron att man inte kan göra något bara för att man skaffat barn, förutom att baka och kanske åka pulka om det är snö ute.. många vänner kan sluta höra av sig, eller man får en sporadisk kontakt med många, många som en gång kunde vara ens närmaste vänner. Att tänka sig innan graviditeten att något sådant skulle få nära vänner att glida isär var otänkbart.

Nu låter mitt inlägg bittert, jag låter som en mor som verkligen tappat allt förutom mammalivet, det stämmer absolut inte, detta är en enkel överblick och tanke som kanske varade några sekunder, ja, så fort går det att dra slutsatsen över vilka vänner som slutade höra av sig i och med min bulle i ugnen.
Idag kan vi höras då och då, men mitt barn är snart 18 månader.

Nu kanske det finns bittra människor där ute som måste hitta negativa saker att påpeka vid tankar som dessa, eller kanske lite tuffa tjejer som minnsann ska tänka att alla kanske inte älskar barn, men till dem skulle jag säga att det faktiskt inte handlar om att man vill att ens kompisar ska älska barnet, "här, ta mitt barn, lek, gulla, håll" jag kan inte tänka mig att det är många föräldrar som är på det sättet, men livet tar inte slut med barn i bilden, den blir bara lite mer innehållsrik, men tro mig, jag kan fortfarande festa hårdare än många av mina vänner haha!
Då öppnar jag istället ögonen för en annan bitter skara, "hur kan du festa hårt med barn".. well, hon har en pappa.. och vi kan faktiskt dela på sysslan, och ibland kan det vara skönt att göra annat, jag råkar gilla att dra ut en sväng och kanske dricka någon vodka/ramlösa eller varför inte en hotshot (galet underskattade, dom vet hur man drack på 80-talet)



keep em coming'

RSS 2.0