killermood

Allt blir fasiken inte som man tänkt sig.

Människor som skulle finnas där i ur och skur kan man inte lägga ansvaret på att faktiskt finnas där. Du har bara dig själv att förlita dig på, givetvis ska du våga lita på människor, att leva ett till liv i misstro gynnar ingen, allra minst dig själv.

Jag står i ett vägskäl och mitt hjärta är på två platser. Jag vill fortsätta och jag vill avsluta.

Jag vill forstätta eftersom det är min dröm, min dröm som är på väg att förverkligas.

Jag vill avsluta eftersom drömmen medför duster och svåra studnder utan dess like. Jag förlorar mig själv ibland.


Just nu skulle jag vilja lägga mig och sova och hoppas att "imorgon är en ny dag" verkligen kan infrias med nya tag.