Vaknade med panik

Inatt så hade sovrumsfönstret blåst upp helt och jag i mitt yrvakna tillstånd kollade som vanligt till Lea, som jag inte hittar i sängen och får panik direkt, var är lea?! utbrister jag och hinner tänka miljoner tankar om hur hon kan ramlat ut från fönstret. Vi bor på åttonde våningen, därav har jag hjärtat i halsgropen för just "ramlautsaker". Det tar dock bara någon hundradelssekund att komma på att vi är barnfria och hon säkerligen sussar sött för tillfället hos mina föräldrar.
Men vilken känsla som satte sig i kroppen när jag ännu inte hade kommit på den tanken.. Ren skräck.

Mitt lilla hjärta, hon är den lilla fantastiska människan som i alla lägen kan påverka mig så otroligt mycket, mest i hela världen. Vad jag längtar efter henne..



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0