killermood

Det finns nog många föräldrar som inte vet om att deras barn inte är deras barn.. eller ja, enligt undersökningar så är det så och siffran är mycket högre än man kan tro.

Många glömmer dock bort det absolut lättaste att titta på.. ögonen..

Dominanta eller recessiva (vikande) anlag

Hos oss människor förekommer flera olika ögonfärger i många nyanser. Ögonfärgen är beroende av de anlag vi ärvt från våra föräldrar. Våra arvsanlag finns i kromosomerna och i varje kromosompar kommer den ena kromosomen från pappan och den andra från mamman. Båda dessa kromosomer innehåller anlag för ögonfärg, så du får alltså en ögonfärg från din mamma och en från din pappa. Den ögonfärg som därefter syns, alltså din ögonfärg bestäms av vilken kombination av anlag du fått. Om du får anlag för blå ögonfärg från både din mamma och din pappa får du blå ögon. Om du får anlag för brun ögonfärg både från din mamma och din pappa får du bruna ögon.
Om du däremot får ett anlag för blå ögonfärg och ett anlag för brun ögonfärg är resultatet inte lika självklart. Trots att båda anlagen finns blir du brunögd. Man säger att anlaget för brun färg dominerar över det blå, som viker undan. Vad som dock är viktigt att komma ihåg är att du i alla fall bär med dig anlaget för blå ögonfärg.

När man ska beskriva arvsanlag använder man bokstäver. I det här fallet med ögonfärg använder man ex "B" (anlag för brun ögonfärg - dominant - stor bokstav) och b (anlag for blå färg - vikande - liten bokstav). För att beskriva vad som händer med arvsanlagen använder man sig av något som kallas korsningsschema.

Barnet får ett anlag från vardera förälder. Detta gör att barnet har två anlag för samma egenskap. Vissa av dessa egenskaper är dominanta och andra är vikande (recessiva).

www.human-academy.com

Det är mindre än en månad kvar till vi åker till Spanien, jag längtar så otroligt mycket, Lea kommer älska att hänga i lite varmare klimat, eller efter den här vintern så är det nog många som längtar efter lite sol och värme.

haha, började skriva detta inlägg, märker det mer än en timme senare, som sagt, jag prioriterar allt annat före, trots att det är avkopplande att få skriva lite skit om inget.

Fast nu sitter jag och jobbar lite, men snart ska jag försöka att ta mig till jobbet igen..

Puh, jag gillar att skriva lite då och då, men jag märker att jag prioriterar min tid på ett helt annat sätt ändå. Nu har jag i vilket fall all tid i världen att skriva, all snö har skapat lite kaos och min resväg till jobbet är ganska igenproppad. Jag var nere vid bussen en sväng, där stod redan ett flertal uppgivna, men jag stod tappert i ca 20 min, tills att mina ben börja sticka av kylan. Så nu sitter jag hemma med en kopp te, ätit lite knäckemackor och har nyhetsmorgon på, solen gassar utanför och allt känns helt underbart, ingen idé att stressa över att inte kunna ta sig till jobbet.

Bjuder på en bild på lilla finingen, hon somnade i vagnen på väg hem efter middagen, men det är inte så konstigt med tanke på att vi var hemma kanske halv nio.. hon brukar gå och lägga sig runt sju.



Skinnjacka med rosa Hello Kitty-munkjacka under, fodret är små strutglassar. Unden den har hon en randig Hello Kitty-tröja, och därunder en rosa tunn tröja, på benen som inte syns under goretex-åkpåsen så finns ett par rosarandiga strumpbyxor med ett par pop-brallor i mörkblått med vita ränder över.. dagens outfit för Lea :)
På huvudet hade hon förresten en röd mössa med vita ränder, men tog av den i hissen, på händerna, röda vantar med vita ponnyhästar på, wiihooo!

Det händer massor och ingenting, ni vet när det liksom händer massor som man ska fixa och trixa, man blir lite stressad och vet inte hur man ska hinna med allt. Sen när man helt plötsligt bara analyserar, eller bara tänker efter lite så känns det som att allt faktiskt bara var, ingenting. Det är lustigt att man kan vara så upptagen med ingenting på något sätt.

Jobb, familj, nöje, nytta. De sakerna ska hinnas med i livet, hela tiden, de ska synka för att man inte ska bli för stressad.

20:e mars drar vi till Benalmadena, 29:e beger vi oss hemåt igen.
Innan dess ska vi ha lanserat ett projekt förhoppningsvis, eller den ska helst lanseras inom 2 veckor, men det känns i dagsläget som önsketänkande..
Jag ska försöka hålla mitt konsultande vid liv, alltså inte tröttna och bara en dag säga, nä, nu vill inte jag mer.
Nu ska jag och min lilla familj ut och promenera 3 dagar i veckan minst, eget initiativ givetvis.
Hinna jobba på projektet som är i gång, det är galet roligt dessutom.
Jag ska hinna hänga med världens bästa Lea dessutom.

Idag var vi för övrigt och åt en tre rättersmiddag med min sambos far samt hans dam. Lea var jätteduktig måste jag säga. Mycket nöjd med denna alla hjärtans dag-dag :)

Igår var jag ju dessutom ute på middag med min sambo, som han fixat, barnvakt och restaurang var hans förslag, samt genomförande.. jag blev tagen.. faktiskt.

peace och puss, idag får man vara lite kärleksfull

Jag respekterar människor som väljer att adoptera bort barn, så mitt inlägg handlar inte om att på något vis klank ner någon annan person för deras val.

Däremot har jag själv ingen förståelse i hur man lyckas, hur man känslomässigt klarar av att ge upp ett barn som man har burit på i 9 månader, det är en sån kärlek som skapas och frodas med dessa månader. Kanske om man från början bestämt att ge upp barnet, att man låter bli att knyta an till barnet.
Jag kan som sagt bara se till mig själv, och därav kan jag inte förstå hur man klarar av något så otroligt svårt.
Lea har haft barnvakt i två nätter för första gången denna helg.. jag tyckte inte att det var roligt, det kändes som för lång tid för min del, jag behöver henne, jag har ett behov av att ha henne nära mig, att jag vet exakt hur hon mår, och veta att jag hela tiden kan se till att hon har exakt det hon behöver. Visst, det har inte gått någon nöd på henne, hon har haft en kalashelg med massa lek.. men vad jag har saknat henne, mitt lilla hjärta.

Igår var jag och min sambo ute och åt, fantastisk mat, jag älskar maten på Bröderna Olsson, därefter tog vi en Irish på Bishops, sen orkade vi faktiskt inte vara ute, så vi gick förbi mataffären och köpte på oss 1,5 kg plockgodis haha, sen bäddade vi ner oss i soffan med allt godis och kollade lite på melodifestivalen, vi båda somnade innan det var slut. Så roliga saker gör vi när vi är barnfria.. haha, ibland får man erkänna sig besegrad av sömnbristen, så enkelt är det.

Igår var det fullt upp hela dagen. Hämtade Lea, lekte lite, J skulle ner och träna, min bror kom över och hängde här hela kvällen. Sen var den dagen helt plötsligt slut..

Idag känns som fredag, kanske för att jag och Lea ska hänga hemma imorgon, ska ringa vårdcentralen på morgonen för att boka in Lea på en tid, hon har varit dålig hela veckan. När dom är så små är det lika bra att få det kollat, inne på 5 dagen idag. Får se om hon snart blir bättre eller om hon kan vara allergisk mot något.. hoppas verkligen inte att hon ska ha något hon inte kan stoppa i sig, som gluten eller laktos.. blir så bökigt med all mat då..

Nu ska jag bara sitta och slappa framför datorn en stund. Kanske ringa min kära mor och snacka lite skit..

Ikväll har jag sysslat med att tänka på min "gamla" lillebror, (tillhör min gamla "svärfamilj"), han gick bort i våras i en väldigt tragisk olycka. Den 22 januari skulle han fyllt 18 år. Det här med döden känns så overklig, det är svårt att liksom ta in. Att en person försvinner från detta jordeliv. Någonstans vill man tro på något då, för att det inte ska kännas lika svårt att fortsätta leva framåt. Jag tänker på honom varje dag och mina tankar går till hans familj, hans mor som blivit kvar utan sin yngsta son som fortfarande bodde hemma, det tomrum som han lämnat efter sig, det går inte ens att föreställa sig den smärta som hon känner, att förlora ett barn, som man älskat och fostrat med allt gott som man önskar sitt barn, att berövas att få se till barn uppfylla alla drömmar, att bli vuxen, alla kramar, pratstunder som gått henne förlorat. Livet är inte alltid rättvist.. men att det ska behöva vara så svårt..

Gluttar på CSI NY, även denna kväll ligger min familj och sussar, min sambo somnar ofta när han nattar vår lilla dam. Har inte hjärta att väcka honom.
Men jag får lite egentid på detta sätt också, man får ta det onda med det goda..

Egentligen är jag också ganska trött, men som vanligt sitter jag uppe och gör massa onödigheter, fast ikväll har jag suttit och halvjobbat lite. Förena nytta med nöje.. det är det bästa. Ta tex möten.. möten som kan hållas avslappnade på en pub är de härligaste haha, en öl och diskutera, brainstorma eller vad man nu ska göra. Visst, det passar sig inte alltid, men ibland ska man unna sig sådana möten.

Jag sitter även och längtar mig bort till den 20:e mars då vi flyger ner till Benalmadena som ligger i södra Spanien, välbehövlig semester kan jag lova!

Jag har en lustig förmåga att stanna uppe längre än jag vill.. jag orkar nämligen inte gå och lägga mig haha, hur går det ihop? Jag har funderat ett tag nu på att ta mig i kragen, men innan kl elva SKA jag ligga i säng.

Det är ganska underhållande att läsa andras bloggar, det är underhållande att läsa storbloggar och hur de på olika sätt får sina besökare, vissa är snälla, andra kaxiga. Det roligaste är nog de som provocerar, denna hatkärlek som föds hos läsare. Att det kan vara så enkelt att "lura" till sig besökare, att läsa en persons blogg som man ogillar, man kan inte låta bli.. det blir som ett beroende hos många, folk älskar att hata, det är en väldigt snabb väg till "kändisskap". Fascinerade..

Lea gillar att åka pulka. Vad jag gillar min lilla Lea



Lea gillar att bada och duscha




Jag har en väldigt levnadsglad, kärleksfull och nyfiken liten Lea, det känns så fantastiskt att man ser i hennes utveckling att jag måste göra något rätt när resultatet blir så häpnadsväckande fantastiskt.

Ja, det må vara en stolt mor som skriver, men stolt ska man vara, och uppskatta varje dag.. vi vet aldrig hur länge vi har våra älskade nära.

Det blev inte mycket jobb idag.. kategorierna har tagit form, men det är allt, känner mig inte alls tillfreds med det. Jag vill jobba mer, men eftersom jag inte är programmerare så måste jag ge mig till tåls till nästa gång..

Nu blir det till att kika på Spider-man 3 helt själv, resten av familjen ligger och sover. Jagär nog väldigt trött jag också, blev aldrig riktigt människa efter vår familjesovning där mitt på dagen.

Peace!

Jag har inte skrivit på fem dagar, buu för mig!

Veckan har varit ganska manisk. Lea har haft jobbigt den här veckan med alla tänder, så nätterna har varit sådär, jobbet har tagit massa tid och sen utvecklandet av det nya projektet har tagit resten av min "lediga" tid.

Jag ska sätta mig och jobba om en timme igen, men fram till dess ska jag nog gosa lite till med Lea.

Som avslutning på denna vecka var vi dessutom barnvakt till ett barn som är lika gammal som Lea.. det blev lite jobbigt inatt, så jag Lea och min sambo sov middag i tre timmar idag.. undra när Lea ska somna idag..

Nu kör vi igång! Helt underbart. Jag kommer verkligen jobba med det jag älskar.

Att fundera på vad man älskar och sen komma på ett sätt att tjäna pengar på det, det är vägen till lycka och framgång!

Jag är så taggad!

I morgon är det möte för ett nytt projekt, så himla roligt. Jag älskar det, fasiken vad jag gillar att fixa med nya grejer. Vi får hoppas att utgången är positiv.
Har gått genom lite saker för det idag, håller tummarna för att allt ska gå som man hoppas.

Att jobba sjuk är inte helt rätt, jag lämnade Lea på dagis imorse, men lite dåligt samvete, vi är inte helt krya. Åkte och jobbade, men det funkar inte, när ens arbete måste innehålla en hög noggrannhet och hjärnar liksom bara sprakar lite och man int efår saker att gå ihop alls. Då kände jag att det kanske är dags att åka hem och vila lite till..