mitt lilla liv och jag..
Jag har ett barn, vilket gör mig till en person med ett liv som skiljer sig avsevärt från personer utan barn. Javisst tänker vem som helst, det är väl inget konstigt med det, men samtidigt så är det svårt att sätta sin in i själva situationen, inte att jag inte vill ha barn, men omgivningen kan se annorlunda på det, jag tror att mycket är av tron att man inte kan göra något bara för att man skaffat barn, förutom att baka och kanske åka pulka om det är snö ute.. många vänner kan sluta höra av sig, eller man får en sporadisk kontakt med många, många som en gång kunde vara ens närmaste vänner. Att tänka sig innan graviditeten att något sådant skulle få nära vänner att glida isär var otänkbart.
Nu låter mitt inlägg bittert, jag låter som en mor som verkligen tappat allt förutom mammalivet, det stämmer absolut inte, detta är en enkel överblick och tanke som kanske varade några sekunder, ja, så fort går det att dra slutsatsen över vilka vänner som slutade höra av sig i och med min bulle i ugnen.
Idag kan vi höras då och då, men mitt barn är snart 18 månader.
Nu kanske det finns bittra människor där ute som måste hitta negativa saker att påpeka vid tankar som dessa, eller kanske lite tuffa tjejer som minnsann ska tänka att alla kanske inte älskar barn, men till dem skulle jag säga att det faktiskt inte handlar om att man vill att ens kompisar ska älska barnet, "här, ta mitt barn, lek, gulla, håll" jag kan inte tänka mig att det är många föräldrar som är på det sättet, men livet tar inte slut med barn i bilden, den blir bara lite mer innehållsrik, men tro mig, jag kan fortfarande festa hårdare än många av mina vänner haha!
Då öppnar jag istället ögonen för en annan bitter skara, "hur kan du festa hårt med barn".. well, hon har en pappa.. och vi kan faktiskt dela på sysslan, och ibland kan det vara skönt att göra annat, jag råkar gilla att dra ut en sväng och kanske dricka någon vodka/ramlösa eller varför inte en hotshot (galet underskattade, dom vet hur man drack på 80-talet)
keep em coming'
Nu låter mitt inlägg bittert, jag låter som en mor som verkligen tappat allt förutom mammalivet, det stämmer absolut inte, detta är en enkel överblick och tanke som kanske varade några sekunder, ja, så fort går det att dra slutsatsen över vilka vänner som slutade höra av sig i och med min bulle i ugnen.
Idag kan vi höras då och då, men mitt barn är snart 18 månader.
Nu kanske det finns bittra människor där ute som måste hitta negativa saker att påpeka vid tankar som dessa, eller kanske lite tuffa tjejer som minnsann ska tänka att alla kanske inte älskar barn, men till dem skulle jag säga att det faktiskt inte handlar om att man vill att ens kompisar ska älska barnet, "här, ta mitt barn, lek, gulla, håll" jag kan inte tänka mig att det är många föräldrar som är på det sättet, men livet tar inte slut med barn i bilden, den blir bara lite mer innehållsrik, men tro mig, jag kan fortfarande festa hårdare än många av mina vänner haha!
Då öppnar jag istället ögonen för en annan bitter skara, "hur kan du festa hårt med barn".. well, hon har en pappa.. och vi kan faktiskt dela på sysslan, och ibland kan det vara skönt att göra annat, jag råkar gilla att dra ut en sväng och kanske dricka någon vodka/ramlösa eller varför inte en hotshot (galet underskattade, dom vet hur man drack på 80-talet)
keep em coming'
Kommentarer
Trackback
