killermood

Jag har haft min egentid.. men jag är besviken, inte på min egentid, men på att jag inte träffar min lilltjej när jag kommer hem. Hon är med sin far hos sin farmor. Det var meningen att även jag skulle bege mig dit efter min kväll.. min sambo skulle på bio och ringa mig.. jag väntade och väntade.. inget sms eller samtal kom.. jag ringde, messade.. sen helt plötsligt får jag bara ett mess "jag är hemma" (alltså hos sin mor). Han hade alltså helt glömt/skitit/struntat i mig som väntade ute på att bli upplockad.. jeej! Jag blev galet förbannad, besviken och bara arg rent överlag. Han glömde.. men vadå glömde.. jag kollar min mbobil konstant om jag är ute.. är det inte samma regler för pappan i familjen??
Så inatt sover jag hemma, jag tänker inte åka till svärmor mitt i natten bland ödsliga vägar och kusliga träd. Han åkte alltså förbi mig med bil och hade inte ens en tanke på att ringa.
sjukt surt att veta att han bara hör av sig när han själv vill något, trist, han gör så med alla i sin omgivning.. hade jag inte bokat upp mig på att vara bort ikväll hade inte han åkt över till sin mor, han vill ha avlastning när han hänger med Lea, inget fel i det.. men hans baktankar är så trista. När han ringer för att kolla vad folk gör som är nära vår dotter så är det typ barnvakt han vill kolla.. jeej.. men men.. det är väl bättre än ingen kontakt som det typ annars skulle vara.
Bitterljuva verkligheten.. undra om man är ensam i denna sits.. känns lite så ibland. Alla ens vänner uppdaterar på facebook om sina underbara män till sina barn hela tiden.. wiihoo.. kul för dom.. men är jag då ensam..